Blogg

Del 3 – Oscars blogg i tidningen Entreprenör

Del 3 – Oscars blogg i tidningen Entreprenör

Öppet sinne skapar ekonomisk och social utveckling

”Syns man inte så finns man inte” är ett uttryck som ofta används inom vår bransch. Utifrån erfarenheterna så här långt med Smiling är min uppfattning att sensmoralen av det uttrycket kan vara skadligt. Låt mig förklara.

För att komma ut på arbetsmarknaden som ung tjej eller kille år 2014 måste du ofta vara en hejare på att armbåga dig fram, ta för dig, visa att just du är den stoltaste tuppen i hagen. Det här hävdandet, om det är illa utfört, är jag väldigt trött på för jag menar att det hämmar affärer och personlig utveckling om vi hela tiden ska visa oss kunna allt (och gärna lite bättre än alla andra). Det blir en slags självcentrering istället för att vi lyfter blicken och faktiskt på riktigt ser och lyssnar på den vi försöker prata med. (Som två säljare som försöker sälja till varandra.)

Det här invanda och uppbyggda hävdandet hade kunnat döda Smiling innan vi ens hade kommit på idén. Från universitetet blev vi tillsagda att ta med oss ekonomiska teorier och modeller för att kunna applicera dessa på vårt skolarbete nere på plats i Gambia. Vi skulle hävda en teori innan vi ens hade varit på plats och försöka finna svar för att bekräfta hävdandet (teorin). Det tyckte vi var fel angreppssätt och beslöt oss därför för att åka ned med helt blanka blad.

Det här, enligt min mening, ödmjuka beslut var kanske Jockes och mitt viktigaste yrkesmässiga beslut hittills. Att ödmjukt och öppet ställa frågor istället för att komma dit med ett hävdande. Med hjälp av öppenheten fick vi till häftiga möten, diskussioner och nya synsätt. Att sitta runt lägerelden, arbeta i potatislandet och att hänga med unga gambier på stranden där vi snackade om pengar var en ynnest som jag önskar fler kunde få uppleva.

Med oss hem fick vi visserligen ett svagt betyg på skolarbetet men istället högt betyg i ökad ödmjukhet, öppenhet och insikt. Tack vare just ärlig öppenhet gav vi oss själva även en affärsidé som skulle, efter en rad olika genomföranden på vägen, bli något verkligt. Något på riktigt.

Första gången jag verkligen blev tvingad till att öppna och vidga mitt synsätt var när jag gick i lumpen. Tidigare hade jag varit en del i mitt idrottsgäng. Vi snackade hockey, samma tjejer, hade mer eller mindre samma kläder och hade alla givna roller i gruppen. Vi hade en osynlig filt vilken försvårade för nya individer att komma in. Komma in på riktigt, komma in på djupet. I lumpen blev jag tvingad in i en ny miljö, tvingad att bemöta nya människor, tvingad att se andra, se andra perspektiv för att ens bli en i gänget. Jag placerades med en rockare, en gymkille och en självutnämnd porrkung vilka alla givetvis var totalt olika mot de idrottsindivider som tillhörde den grupp jag umgicks med på helgerna. Jag fick helt enkelt nya perspektiv som gjorde mig mer ödmjuk och öppen inför andra synsätt.

Men hur får svenska 20-åringar idag nya och totalt olika perspektiv, nya annorlunda kompisar, nya livsinsikter? Visst, att åka till Koh Phi Phi Island i Thailand eller liknande är ett sätt att bryta mönster, träffa nya vänner och vidga sig själv men i ärlighetens namn är det på sådana ställen, enligt min uppfattning, mest snack om ”vädret” och om ditten och datten. Här är det även väldigt enkelt och bekvämt att hitta likasinnade att umgås med. Det blir helt enkelt inte fullständigt. Du tvingas inte fullt ut att bryta din invanda livssyn och se andra perspektiv som du behöver göra vid exempelvis en militärtjänstgöring. Där måste du stå ut med de här människorna under en väldigt lång tid vare sig du vill eller inte.

Det finns mig veterligen inget ställe idag som tvingar till nya perspektiv, ett ställe där vi bryter oss sig loss från invanda frågor. Mitt förslag för att skapa nya affärer, nya möten och skapa ”bredare” människor är att skicka iväg 20-åringar till alla världens hörn där de får göra social nytta. Det ska vara statligt finansierat och människorna som åker ska inte själva få välja grupper. De ska tvingas att skapa nya grupper och få nya synsätt precis som i den gamla ”lumpen-skolan”. Genom att vi får nya möten och nya perspektiv ser vi också andra saker än vi tidigare gjort. Vi får möjligheten att finna embryot till att skapa nya affärer.  (Idén om att sälja gambiska cashewnötter på Pressbyrån skulle vart väldigt svår att komma på om inte Sida och universitetet (LNU) gett oss stipendium för att åka iväg.)

Genom nya insikter så blir det svårt att se skillnad på vi och dem. Sverige ingår i globaliseringen vare sig vissa vill eller inte. Jag tror inte vi kan sitta här uppe i norra Europa och dra filten omkring oss. Vi måste öppna upp vår egen filt och verkligen se dem som vill komma inunder den. Vågar vi släppa in samtidigt som vi lyssnar och uppmärksammar tror jag det kommer utveckla oss alla, både ekonomiskt och mänskligt. Min farhåga är att om vi inskränkt sluter filten omkring oss utan att släppa in så kommer globaliseringen tillslut att springa ifrån oss och att det då är vi som tigger om värme. Vi som vill vara med i gruppen.

Ett väldigt beundransvärt exempel som jag vill ta upp nu när jag får chansen är Somailia-bandyn i Borlänge (http://www.somaliabandy.com). Givetvis lär sig somalierna av människorna i, och runtom bandyn i Bollnäs men jag är övertygad om att de som är runt omkring somalierna lär sig minst lika mycket. Kanske är det så att någon somalier där har något att lära oss? Kanske bidrar han/hon till något? Kanske kan affärer uppståoch svenskar får jobb?

Som sagt, globaliseringen är här och det handlar inte bara om ansvar, det handlar om nya möten, nya affärsmöjligheter, nya jobb. Min poäng är att jag tror vi svenskar kommer att tjäna på att släppa in nya människor under filten och uppriktigt, intresserat och öppet fråga mer istället för att vi hela tiden måste hävda oss. Måste vi hela tiden hävda oss mister vi kanske hela grejen, i mitt fall grejen om Smiling.

Leende Hälsningar
/Oskar
  • Skrivet av Oscar
  • 8:19 Thursday, 26 February, 2015

Senaste blogginläggen

Bubbelvatten som gör idéer till verklighet

Nu har försäljningen börjat rulla på i allt ordentligare takt med våra två nya Smiling Crush. Dessa två produkter skiljer…

Läs mer

David mot Goliat – and no bananas!

Hejsan, Här på nötkontoret så har vi precis gått och blivit ett ”nöt och juicekontor”. Vi har tre nya medlemmar…

Läs mer

Aprikosmandeln, vårens schysstaste nyhet!

Den senaste tiden har det varit en livlig livsmedelsdebatt om odlingen av mandlar och att det går åt orimliga 4-5 liter…

Läs mer

Oscar gästbloggar hos Venture Cup region Syd

Från Venture cup vinst till vad smiling befinner sig idag Det har nu snart gått tre år sedan vi var…

Läs mer

Häng med Smilinggänget bakom kulisserna

Följ Smiling på Instagram