Blogg

Fabriken

Fabriken

Hej på er!

Hoppas att midsommarfirandet varit bra och att solen spanat fram. Här har solen gjort paus och regnsäsongen ligger verkligen i luften. Tur då att Smiling köpt alla sina nötter och att de vilar tryggt under tak och jutesäck. Jag tänkte ta er vidare på nästa steg på resan från bonden till butikshyllan. Den här gången fabriksledet, dvs ledet där råvaran blir förädlad till ätbar nöt. Faktum är att vår process av nötter här nere är Gambias största någonsin inom cashewindustrin. Häng med!

Några av de drygt 300 anställda i fabriken

 

Som jag skrivit tidigare så påverkar Smiling i flera olika led. Även i det här handelsledet så anser jag att vi gör rejäl skillnad. Idag så skeppas 1000-tals ton (90 % av Gambias totala skörd) av den råa cashewnöten till främst Indien där den förädlas. Varje dag ser jag stora lastbilar fullproppade med cashewnötter lämna landet för att förädlas någon annanstans. Den gambiska bonden har fått betalt, bra, men vad händer sen? Om man lyfter blicken? Med dessa lastbilar och containrar försvinner tusentals arbetstillfällen från landet. På våra pitchar (presentationer), ex på Venture Cup, brukar vi säga att ”Gambia exporterar arbetstillfällen till förmån för onödiga mellanhänder”. Jag anser helt ärligt att detta är slöseri på naturresurser, arbetstillfällen och på miljön. Cashewnöten du käkade senast låg mycket möjligt på en container från Banjuls (Gambias huvudstad) hamn ifjol. Nöten får ju se sig om i vart fall. Goa, Indien, är visserligen nice även fast mitt främsta minne därifrån är två laminerade backpackväskor som äntligen kommit fram efter att ha varit på vift på indiska järnvägsspår i några dagar (Indiaresan -09). Var sjukt impad av en blond 17-åring då :)

 

Goa Beach, Indien

 

Efter att ha varit här i Gambia ett flertal gånger och de flesta gånger bott med lokalbefolkningen så tycker jag att det allt tydligare att arbetstillfällen är vad gambierna verkligen behöver och vill ha. Tyvärr sitter allt för många ungdomar ner på söndriga stolar och slår ihjäl timmar med att dricka te. Det finns helt enkelt väldigt få jobb och det saknas nästan alltid verktyg i lådan för att starta upp något per egen maskin. Verktyget, startpengar är ett verktyg som många gambier inte har råd med även om det är väldigt småskaligt.

Här ligger min största passion och det vi kämpat för under de senaste åren. Att få gambier att kunna göra ”firewood” av stolen och ha ett jobb att gå till. Det känns fantastiskt att mer än 300 gambier just nu förädlar Smilings nötter och faktiskt sina egna nötter. Många bönder från Kassa Kunda sitter nämligen nu och knäcker nötter som tidigare dinglade i deras cashewträd. Ibland ser man att vissa blir generade när de ser några dåliga nötter som inte går att knäckas och måste slängas. Vi hoppas ju att detta ökar kvaliteten ytterligare till nästa år (även fast ribban är högt satt redan i år) :)

Många gambier har nu ett jobb att gå till

 

 

I väntan på lunch. Det är ett projekt att laga mat till 300 pers och få allt att funka, men hittills har det gott helt ok – Smiling bjuder

 

Smiling har nu tre fabriker som förädlar våra nötter. Det är alltså egna gambiska företagare som fått en rejäl fisk på kroken. Vi köper tjänsten att förädla nötterna och har därmed ingen egen fabrik. Det känns skitkul att tre gambier får den här chansen att lyfta sina egna verksamheter och framförallt att de kan släppa in allt fler ungdomar som knackar på dörren efter ett jobb.

Jag tänkte nu göra ett försök att förklara hur förädlingen går till från rå nöt till ätbar.

Först kommer våra nötter och staplas i fabriken i väntan på förädling.

Våra säckar lämnas vid fabriken

 

”The Steaming group” tar sedan hand om våra nötter. De tömmer jutesäck efter jutesäck i tankarna. På google translate så blir steam ånga på svenska. Så det är det de gör. Ångar upp nötterna så att de är torra nog för nästa steg och för att man ska kunna knäcka det annars bokstavligen stenhårda ytterskalet.

“The steaming group”

 

Steaming-maskinens bränsle är gamla cashewnötskal som ändå hade fått slängas. Detta som kallas förnybar energi? Äh, ingen aning men det känns som vi nyttjar nötterna väl i vart fall istället för att bara slänga dom.

 

Nästa steg i processen är att nötterna ska knackas. Av själva råvaran vi köpt från bönderna försvinner här 3/4 av produkten. Skalet väger alltså en hel del.

Knackade nötskal

 

Färdigvägda nötter redo för att knäckas. Den här killen gör ett grymt jobb och förser ca 80 nötknäckare med nötter

 

Abdulay, bäste nöknäckare. Gjort sig ett aktat namn med sina snabba glas i fabriken. Damernas etta.

 

Efter att nötterna knäckts åker de in i fyra timmar i ugnen för rostning. Innan nötterna rostas så är de mjuka som lakritsfiskar. (Saknar svenskt godis, särskilt menlösa. Saknar i och för sig det mesta med Sverige nu efter två månader på plats i Gambia, till och med vassa tunnelbanearmbågar från tjurig medelåldersdam som haft en slitig kund i luren.) Rostningsprocessen gör nötterna knapriga och ätbara.

Nästa steg är Peeling. Här plockar man bort det tunna skalet som sitter kvar på nöten.

Nästa steg är Peeling. Här plockar man bort det tunna skalet som sitter kvar på nöten. Kvinnan till vänster verkar tycka om sitt jobb :)

 

Sista steget är vår saltningsprocess och en sista vända in i ungen för att få en fin mesbrun färg. Vi använder havssalt (innan jag fick folk att förstå att jag ville ha havssalt och inte bordssalt är en historia i sig) för att få ett bättre resultat. Den stora skillnaden med våra nötter är dock att du inte blir flottig om händerna eftersom vi inte använder någon olja. En speciell saltningsprocess med ugnens hjälp gör att saltet tränger in i nöten istället för att ligga utanpå som det gör idag på många andra nötter. Det är ju schysst att kunna hälsa på någon eller knappa på datorns tangentbord även när man käkat, och käkar, nötter.

Om jag ska vara ärlig så är det ett himla slit här nere med produktionen. Men alla ställer upp helhjärtat och gambierna vill verkligen visa att de kan. Det går bättre och bättre och tycker vi får fram väldigt bra nötter, så smaka dem till hösten vetja. Riktigt goda!

Rundtur med bokföringen av produktionen. Ansvariga för produktionen för protokoll över hur kvantiteten

 

 

Det här är en dröm för mig och särskilt för gambierna att producera en färdig produkt till dig som slutkonsument. Inte vara längst ned, som gambierna ofta är, och se på hur produkten bara blir dyrare och dyrare med alla led fram till att du får produkten i handen. Med Smiling är det istället bonden och de som förädlat nötterna som får stå i centrum, inte reklambyrån som kommit på ett nytt typsnitt eller slogan.

Många glada gambier på Midsommarfirandet

 

Hälsningar från fabriken och Gambia -The Smiling Coast of Africa!

 

Det var allt för den här gången. Nästa gång blir det ett avsnitt om ”the history of the manjagos”. Gambia har många olika stammar och detta är den som de flesta bönderna ute i Kassa Kunda tillhör. Manjago ska tydligen vara en krigarstam från Guinea Bissau. Berättelsen skrivs av en hängiven manjago som försökt värva mig till stammen under de två-tre åren jag vart här nere.

För någon dag sedan kom även Jocke, ”Demba”, ner! Riktigt kul med sällskap. Mer om det i nästa inlägg.

/Oscar

  • Skrivet av Smilinggänget
  • 9:38 Wednesday, 10 July, 2013

Senaste blogginläggen

Bubbelvatten som gör idéer till verklighet

Nu har försäljningen börjat rulla på i allt ordentligare takt med våra två nya Smiling Crush. Dessa två produkter skiljer…

Läs mer

David mot Goliat – and no bananas!

Hejsan, Här på nötkontoret så har vi precis gått och blivit ett ”nöt och juicekontor”. Vi har tre nya medlemmar…

Läs mer

Aprikosmandeln, vårens schysstaste nyhet!

Den senaste tiden har det varit en livlig livsmedelsdebatt om odlingen av mandlar och att det går åt orimliga 4-5 liter…

Läs mer

Oscar gästbloggar hos Venture Cup region Syd

Från Venture cup vinst till vad smiling befinner sig idag Det har nu snart gått tre år sedan vi var…

Läs mer

Häng med Smilinggänget bakom kulisserna

Följ Smiling på Instagram